Integriteten kan kvitta.
Jag läste en intressant debattartikel av Erik Gustafsson i NSD och Allehanda. Jag anser faktiskt att Erik har rätt i en hel del av det han påstår. Han har bland annat rätt i att människor (inte bara unga människor som Erik tror) i allt högre utsträckning delar med sig av värdefull information på internet. Människor är sociala på nätet via Facebook, Twitter, Spotify (ja, faktiskt) etc. Informationen som delas är givetvis åtråvärd för många företagare som vill sälja tjänster och produkter eftersom de kan rikta sina annonskampanjer till människor som de vet är potentiella kunder. Helt rätt än så länge!
Men sen börjar Erik blanda in FRA och IPRED. Man får tänka till lite här. Och är man hyfsat insatt så inser man rätt omgående att resonemanget han för är rätt logiskt även här. FRA och framförallt IPRED är lagar vars syfte bland annat är att ge privata aktörer mer makt än polisen att kunna vidta skrämmande åtgärder vid misstanke om brott.
Misstanke!
Det har alltså stiftats lagar, som är gällande idag, för att företagare med icke-fungerande affärsmetoder ska kunna fortsätta tjäna pengar. Man måste ha detta klart för sig.
Så Eriks resonemang, att utöka dessa lagar, för att ge fler företag mer makt att tjäna mer pengar är egentligen helt i linje med IPRED:s huvudsyfte.
IPRED är ett skämt enligt mig. Människor som klubbat igenom den lagen borde skämmas, för de har bevisligen inte läst på. De har inte gjort sin läxa. Antingen det, eller så är det en grupp enormt bakåtsträvande människor. De har nämligen tagit fram en lag för att bevara omoderna affärsmodeller. Erik vill utöka lagen till att företagare via den lagen dessutom ska kunna beställa ut personlig information om just dig och dina nätvanor.
I mitt samhälle vill jag att information ska lämnas frivilligt! Vill du att företagare med laga rätt ska kunna beställa ut information om dig som du inte sagt okej till?
I don´t.
Kommentera inlägget.